So, ro godt badn

Lars Bjørgo (1902-1949)

vaks opp i ein stor søskenflokk på Evanger, Voss (jfr. folketeljinga i 1920). Han tok lærareksamen på Stord i 1924, og verka sidan som lærar i Eksingedalen i 15 år: På Fagerdal skule i Lavik-krinsen, Stien og Høvik skular. I 1929 gifta Lars seg med Brita Johannesdotter Lavik (1903-1977). Dei fekk 3 born. Brita var barnebarnet til Brita Nilsdotter Lavik (1850-1936) og Andres Johannesson Lavik (1852-1941) frå Eksingedalen som Arne Bjørndal teikna ned mange songar etter. Sigrid Almelid frå Modalen, som er kjelde til «Huldræ site på steinæ» her i Barnesongboka, var grandtanta til Brita Bjørgo og budde på garden der Brita vaks opp. Bjørndal teikna også ned ein voggesong etter Brita Bjørgo på ein av turane sine til Eksingedalen.

Lars var ein aktiv organisasjonsmann. Han var klokkar i Flatekval kyrkje. I «Heradstiden» frå Heradsstyret i Modalen kan ein også lesa at Lars var med i Likningsnemnda i tida 1930-32.

I tida 1940-1946 var Lars lærar på Mo skule. Der var han klokkar i kyrkja, leia søndagsskule og tok initiativ til songkor. Han fekk også i gang sommarstemner. Folket i Modalen og Eksingedalen møttest oppi fjella og hadde kristne stemner.

I 1946 flytta Lars og Brita til Bruvik på Osterøy. Han var lærar og klokkar i Bruvik heilt til han så alt for tidleg gjekk bort i påska 1949. Gravminnet er ved Bruvik kyrkje.

Arne Bjørndal teikna ned «So, ro godt badn» på notar etter Lars Bjørgo i Eksingedalen i 1935. Noten er arkivert på Arne Bjørndals samling under «Musikk Nordhordland» nr.1358. Lars Bjørgo var truleg også kjelda til julesongen «Eg er so glad kvar jolekveld» etter Magnus Vetlejord. Truleg framførte han den til Bjørndal, slik han minnast at Magnus song den. Han song også ein voggesong etter Magnus til Arne Bjørndal.

«So, ro godt badn» er ein voggesong som finst i mange variantar over heile landet. Songen er eit døme på songar som er sett saman med element frå ulike songar. Første delen finst i folketradisjonen som ein eigen voggesong (m.a. Moe, 1877:48). Vidare gjenkjenner me liknande oppramsingar om sveinar og fruer i songar som «Da e` so fagert i Finnesloftet å sitja brur» (Horvei, 1999:39) og «Lyd ut! Låvermann» (Mjaatveit, 1919:58-59). Det finst ein annan versjon av «So, ro godt badn» frå Eksingedalen i boka På Klårfjell (Eskeland, 1938:58). Den er noko kortare enn versjonen etter Lars Bjørgo, og delen med fuglenamna er ikkje med.

Illustrasjon: Ayleen Gaustad Silchenstedt

Previous
Previous

So rikka` me, so ror me

Next
Next

So sudla ho mor på råkkjen sin